TRAPPSTEGSFORMER

Verket består av två poler. Det hela började med att jag blev helt fixerad vid trappsteg. De måste ha samma höjd som djup i stegen och sålunda utgå från ett kvadratiskt rutsystem. Efter skissande i ateljén insåg jag att jag var tvungen att ge trappstegsformen större tyngd genom att bygga en självständig skulptur. När jag snickrade den första i masonit på en trästomme, insåg jag också att jag var tvungen att ha flera stycken. Till slut hade jag byggt tre stycken likadana. De mäter 90 x 65 x 116 cm vardera.

Jag hade tillgång till skolans projektrum där jag testade de två första trappstegsformerna mot mönstren som jag ritade upp direkt på väggarna. Jag kände nu att jag ville hitta en motvikt mot dessa strängt rationella, geometriska former. Jag testade i rummet med tunna textilvåder av färgad batist. Jag tänkte mig att de skulle stå och vaja i rummet genom vinddraget från en inkopplad fläkt. Jag sökte ett uttryck som var föränderligt och efemärt till sin karaktär. Jag började då filma speglingar i en av stadens kanaler där gula byggnader och blå himmel bildade spegelmönster på den vågiga vattenytan som hela tiden förändrades. Jag undrade om jag kanske kunde åstadkomma ett videoverk?

Detta var ett för stort steg för mig vid denna tidpunkt. Vi hade inga resurser för videoredigering på skolan ännu. Allt som återstår av dessa funderingar är ett videoband i ett format som inte används längre samt en hög med stillbildsfoton av de fantastiska vågmönstrena. Så hur skulle jag komma vidare? Hur skulle jag hitta ett uttryck som kunde matcha trappstegsformerna? Till slut fastnade jag för något som åtminstone liknade flytande föränderlig form. Jag formade långa remsor i lera som liknade någon slags framväxande cellbildning. En tillblivelseprocess av okänd art. Av dessa gjorde jag avgjutningar i gips som sedan fungerade som gjutformar till remsor i glasfiberarmerad polyester. Jag göt nio stycken som mätte 22 cm x 245 cm. De blev lätta nog att kunna hänga från taket.

Jag tänkte på detta arbete som det klassiska kontra det romantiska, eller som form kontra innehåll. Jag tycker fortfarande att verket är en knutpunkt i mitt konstnärskap.

Det har visats flera gånger, bland annat på Pictura i Lund 1989 och på RIX i Linköping 1992.