Min pappa köpte sin första Mercedes på femtiotalet. Jag har känt till den mörka tryggheten inne i mersan så länge jag kan minnas. Den var pappas suveräna rum. Inget kunde jämföras med att vara ute och åka i bilen. 1973 köpte han sin sista mersa, som vi körde runt med en hel del sommaren -95. Jag visste inte då att det var sista gången jag reste med min pappa på detta vis. Precis på slutet av filmen säger pappa några ord som jag hörde först när jag redigerade filmen; han säger ”Jag tycker världen är vackrare i svartvitt”.
Filmen har hittills visats bland annat på SHOOT på Malmö Konsthall och biografen Spegeln i Malmö 2000, samt på Bethanienhaus i Berlin, Tyskland, 2000. Du kan se den under VIDEO i rubriklisten ovan.
LONG DAY’S JOURNEY INTO NIGHT
My father bought his first Mercedes in the fifties. I have known its dark interior for as long as I can remember. It was his supreme space. Travelling in the car became an experience all of its own. In 1973 he bought his last Mercedes. We used it a lot during the summer of 1995. I didn’t know then that this would be our last trip in it. Just at the end of the film my father says something that I didn’t hear until I started editing; he says, ”I think the world is more beautiful in black and white”.
The film has been shown for example at SHOOT, Malmö Konsthall and Cinema Spegeln in Malmö, Sweden, as well as at SHOOT, Bethanienhaus, Berlin, Germany, in 2000. See the film under VIDEO.
