ELEFANTASI

Jag fick idén till Elefantasi 1999. Jag såg för mig en stor elefantliknande kropp som man kunde klättra upp och sitta i, och en filmresa till ett land där elefanter lever vilt. Det färdiga verket visades sent 2002.

Elefantasi handlar om den skapande processen. Idén rymmer flera lager. På hemväg från resan mot flygplatsen i Cochin, frågade taxichauffören om mitt namn. Anna, svarade jag. Då började han skratta. Anna betyder elefant på malayalam, sa han. (Malayalam är det språk man talar i Kerala i södra Indien). Är det mig själv jag försöker dekonstruera och återskapa?

Jag utgick ifrån ett antal studier i teckning och lera av elefanter. Jag ville ha en storlek som relaterar till större arkitektoniska rum. Samtidigt valde jag en skala som inte var större än att den kan demonteras, fraktas och byggas upp på nya platser, med en höjd på 2,70, längd på 2,75 och bredd på 2 meter. Jag bestämde mig för att bygga den i björkplywood. Jag jobbade först med en modell i skala 1:15 i tunn kartong. Formmässigt utvecklades den till en hybrid av design, arkitektur och kropp.

Den andra delen av verket var resan till ett land där elefanter lever i vilt tillstånd. I valet mellan den afrikanska och den indiska elefanten tog jag den senare. I Indien har elefanten sedan urminnes tider varit en stark symbol av bland annat religiös karaktär. Ganesha, den hinduiska elefantguden, har en framträdande roll i folklore och religion. Den indiska elefanten har använts som arbetsdjur och har ett starkt materiellt och religiöst värde i tempel och i religiösa ceremonier. Utsmyckade elefanter är fortfarande en stor attraktion i religiösa processioner, vilket jag bevittnade i en by norr om Cochin.

Elephanta utanför Bombay är en underjordisk tempelplats, uthuggen direkt ur berggrunden. Shiva är den centrala hinduiska gudabilden här. Shiva (sanskrit: ”den lyckobringande”) är en av Indiens mest komplexa gudar och kombinerar inom sig motsägelsefulla kvaliteter. Han är till exempel både förgöraren och återskaparen, den store asketen och symbolen för sensualism. I Elephanta visar den trehövdade Shiva sina aspekter; skaparen, bevararen och förgöraren. Är inte detta en bild för de krafter man brottas med i skapandet?

Portugiserna döpte templet Elephanta efter den stora skulptur av en elefant som ursprungligen fanns vid dess ingång. Ofta återfinns Ganesha, elefantguden, avbildad just vid ingången till tempel. Han är son till Shiva och Parvati och anses vara den som undanröjer hinder. Han är därför den första gud som åkallas vid början av religiös tillbedjan eller vid invigning av ny företagsamhet. Ganesha är också den specielle beskyddaren av skrifter och lärdom, och enligt legenden är han nedtecknaren av Mahabharata, ett av Indiens två viktigaste epos.

Vilda elefanter såg jag i nationalparker nedanför Nilgiribergen. Man tror gärna att elefanter rör sig tungt och klumpigt. I själva verket rör de sig väldigt mjukt, som om de flöt fram. Vid ett tillfälle mötte vi en matriark öga mot öga. Hon fällde ut öronen och skrapade med foten i backen innan hon vek av och följde efter sin undflyende flock. Elefanter lär ha ett mycket gott minne, och det sker fortfarande tjuvjakt på deras elfenben i Indien. Det händer också att elefanter där attackerar och dödar människor.

Det var tankeväckande att se de tämjda elefanterna och deras skötare, mahouterna, i nära samröre när elefanterna skrubbades och badades. Samspelet mellan detta stora starka sävliga djur och den förhållandevis späda människan var säreget att se. När elefanterna svarar på sina skötares kommandon, reagerar de så oändligt mycket långsammare än den förhållandevis otåliga människan.

Elefantasi har hittills visats på Lunds Konsthall i utställningen Integration? 2002.